Möt Jonas Wilhelmson

Fjällfrälst konstnär, livsjonglör och inspiratör

 

Om du inte befunnit dig under en sten eller i ett annat solsystem de senaste åren så kan du inte ha undgått den här (i viss mån ofrivillige) ambassadören av vår fjällvärld. Möt Jonas Wilhelmson och låt dig inte skrämmas av hans tatueringar, silvertänder och stålgråa blick. Jonas är allt utom yta och hårdhet. Han är konstnären som förvandlar det lilla, nära och viktiga till fantastiska kreationer på canvas. Han är livjonglören som med en handfull av sina vänner gjort snowboardåkning till en folkrörelse genom Snowboardklubben i Funäsfjällen. Jonas är beviset på att man kan följa sina drömmar oavsett var man valt att bosätta sig och att en enda entusiastisk individ kan inspirera andra att göra likadant.

Hej Jonas! Hur ser din dag ut idag?
Idag sitter och svarar på mail och smider planer för ett litet “äventyr” som jag och några vänner ska ut på här om ett par veckor. Ska förhoppningsvis också ta en sväng till Funäsparken på eftermiddagen om jag hinner.

När känner du dig som mest inspirerad?
Ja, det är väl när jag befinner mig i naturen. Gärna på något fjäll med min snowboard under fötterna.

Som yngre var du snowboardproffs, eller åtminstone en extremt duktig åkare som var känd långt bortom Sveriges gränser. Du har sett stora delar av världen och flackat runt både i snowboardcirkusen och för ditt eget höga nöjes skull. En slags modern vagabond. Vad fick dig att inte bara komma tillbaks till Funäsdalen utan även att stanna? Var det ett aktivt val?
Både ja och nej, jag vet inte hur mycket aktiva val jag egentligen gör om jag ska vara ärlig, saker och ting som händer bara. Jag trivs enormt bra i Jämtlands/Härjedalsfjällen, men det finns många fina platser på den här planeten.

Man ser att ditt konstnärskap lever i stark symbios med din livsmiljö. Skulle du lika gärna kunna måla solnedgångar i Ibiza, gatuhörn i New York eller är det just i fjällvärlden som du hittar kraften i konsten du vill förmedla?
Jag gillar ju berg, fjäll och den här naturen jag är uppvuxen i. Gatuhörn i New York är inte så inspirerande för mig. Och visst kan solnedgångar vid havet vara vackra, men jag föredrar solnedgångar i fjällen. Jag älskar att åka snowboard då blir fjällen naturligt mer inspirerande för mig tänker jag.

Hur ska man göra om man blir nyfiken på och vill se mer av din konst?
Ja, det bästa är ju att kolla min Instagram under namnet Kattmannen. Där får man en ganska bra inblick i min tillvaro. Där kan man kan se mina tavlor och få kontakt med mig om man vill handla. Sen kan man även kika in på kjwart.com också, men där är jag lite sämre på att uppdatera.
Inflyttningen till storstäderna följer för tillfället en negativ trend och man väljer att bosätta sig på mindre orter omkring i landet. Hur ser du på det?
Jag får snart flytta längre ut i skogen eller fjällen om det blir för mycket folk i dom här trakterna. Haha! Men det är väl å andra sidan gött för folk att komma bort från stan tänker jag. Att få komma ut i naturen och andas lite tror jag alla skulle må bra utav.

Har du något tips på hur man kan bidra i stort och smått för att våra fjäll ska fortsätta att må bra?
Ja det där är ju en väldigt stor och svår fråga, allting påverkar ju så att säga allting. Men en bra början är väl att lära sig förstå och respektera sin närmiljö oavsett vart den är. Vi kan som inte bara roffa åt oss av allt och räkna med att det löser sig. Pengar kan inte vara mer värda än skogar, fiskar eller vad det nu kan vara. Utan träd spelar det ingen roll hur mycket pengar vi har.

Du tar till stora penseldrag?
Ja, men jag tror samtidigt man kommer ganska långt på små medel, respekt för närmiljön och lite sunt förnuft. Jag är ingen expert och sitter ju inte på svaren. Långt ifrån. Men jag menar, det finns folk som tar upp hundbajs med plastpåse bara för att i nästa sekund slänga samma hundbajspåse av plast i naturen? Det kan ju inte vara rimligt?

Vi sorterar sopor, har skaffat laddhybrid, försöker gör vårt bästa med matsvinnet och alla de här vardagsgrejerna. En sak jag tänker är väl också att man kan tänka på vilka produkter man köper, vad dom står för osv. Det mesta man behöver till både oss och barnen finns ju t.ex. på blocket. Det blir ju både billigare och bättre för miljön.

Men jag tror ju det gäller att få rejäl snurr på det och då måste alla i alla fall försöka på något sätt. Till och med hundbajspåsefolket.

Så mycket av lösningen ligger i att ingen kan göra allt, men att alla kan göra något?
Ja, men lite så, tror jag i varje fall. Vi kan dra vaga paralleller till arbetet med Snowboardklubben och här vill jag gärna lyfta fram min vän Micke Dabrowski som är en sann eldsjäl. Om jag är inspiratören så är han den som får det att hända. Utan Micke hade nog snowboardklubben inte funnits kvar fortfarande.

Fint! Då har vi även på pränt att Snowboardklubben har en del att tacka Micke för. Vad betyder arbetet med klubben för dig?
Ja, vad betyder det? Det är fan ren glädje och något som både jag och Micke är stolta över. Jag älskar snowboardklubben-viben. Alla åker tillsammans oavsett ålder och kunskapsnivå. Det blir något speciellt när det är sådan mångfald av människor som gör någonting tillsammans, bara för att det är roligt

Vad ligger närmast i tiden för dig? Har du något annat roligt på gång?
Närmast ska jag ner till Lysekil och segla, vandra och pyssla på med bland andra min gode vän Tom-Oliver. Efter det ska vi två skida härifrån till Storulvån. Åka Helags och Sylarna längs vägen och göra en liten film om det.

Vi ser fram emot resultatet och tackar för att du tog dig tid med oss!
Adjö och tack för fisken! Ta hand om varandra. One love.